Triumph of Existing
What do I fear? I am part of infinity.
I am a portion of a cosmic force,
a separate world within a million worlds,
a star of the first magnitude, the last to die.
The triumph of living, the triumph of breathing,
the triumph of existing!
The triumph of feeling time flow, glacial, through my veins
and hear the silent stream of night
and stand atop the mountain in the sun.
I walk on sun, I stand on sun,
I know of nothing but the sun.
Time—transformer, time—destroyer, time—enchanter,
do you come with new intrigues, a thousand schemes,
to offer me a life
as a little seed, as a coiled serpent, as a rock out in the sea?
Time—you murderer—begone from me!
The sun fills up my breast with lovely honey to
the brim
and she says: some day, all stars are bound to die,
yet they always shine without dread.
|
Triumf är att finnas till…
Vad fruktar jag? Jag är en del av oändligheten.
Jag är en del av alltets stora kraft,
en ensam värld inom miljoner världar,
en första gradens stjärna lik som slocknar sist.
Triumf är att leva, triumf att andas, triumf att finnas till!
Triumf att känna tiden iskall rinna genom sina
ådror och höra nattens tysta flod
och stå på berget under solen.
Jag går på sol, jag står på sol, jag vet av inget annat än sol.
Tid—förvandlerska, tid—förstörerska, tid—förtrollerska,
kommer du med nya ränker, tusen lister för att bjuda mig en
tillvaro
som ett litet frö, som en ringlad orm, som en klippa mitt i
havet?
Tid—du mörderska—vik från mig!
Solen fyller upp mitt bröst med ljuvlig honung upp till randen
Och hon säger: en gång slockna alla stjärnor, men de lysa alltid
utan skräck.
|